Alla minnen vore inget utan dig

Som en sjö utan vatten, som en lykta utan ljus
Ett liv utan färger, det är inte du
Nå’n man ser då man blundar, som en ängel framför
Nå’n som hjälper en och flyga då man glömt hur man gör

Kär utan känslor eller skratta utan ljud
Ett liv utan färger, det är inte du
Nå’n som glömt alla bekymmer, en kvinna med mod
Nå’n som fattar vad man säger fast man talar utan ord

Känner mig helt tom och vet inte vart jag ska ta vägen, förstår inte hur folk tar sig igenom sånt här.

Jag har alltid varit den som var stark och kall i sådana här situationer, men nu är de tvärtom och det enda jag kan tänka på är att jag vill ha honom nära igen. Mamma och pappa kommer och tröstar om och om igen, men tårarna verkar inte ta slut.

Ibland tror jag att jag är för känslig för mitt eget bästa, men jag är som jag är. Jag var bara inte redo för detta och jag vill kämpa lite till, men man kan inte kämpa för något ensam, vi skulle ha gjort de tillsammans.

Jag kanske inte alltid var din plan A, men jag vill vara din plan B igen. Jag vill känna mig speciell igen, uppskattad, fin, så som du fick mig att känna mig.

Nu känner jag mig trasig, glömd och mina känslor är bara förvirrande.